1912-ÅRS DRÄKT I SURAHAMMAR
I samband med Länsmuseets utställning ”folkdräkten i tiden”, 30 jan –
3 april 77, klarlades omständigheterna kring den dräkt som sammanställdes
och tillverkades i Surahammar åren 1912-1913.
I bakgrunden fanns den rörelse som växt fram för att bevara de gamla självhushållens arv av materialkänsla, färgsinne och kunnighet från påverkan av den unga industrins produktion av dåliga kvaliteer i grälla färger.
Lite varstans bildades hemslöjdsföreningar med syfte att slå vakt om den
gamla handaslöjden och år 1912 också Svenska Hemslöjdsföreningarnas
Riksförbund. Vårt gamla kulturarv: 1912 liksom nu en känsla av att detta
vill vi bevara och föra vidare.
Västmanlands Hemslöjdsförening bildades först 1916 men 1912 fanns sedan
länge en slöjdbod i lokalen vid stora Torget. (Västmanlands Hushållningssällskap).
1913 på sommaren skulle där ordnas en hemslöjdsutställning. I den allmänt nationalromantiska anda som rådde ville man få fram en ”landskapsdräkt” för Västmanland, en i och för sig felaktig tanke eftersom folkdräkterna aldrig varit landsskapsdräkter i den meningen att de burits av befolkningen i ett helt landskap utan de hade anknytning till mindre enheter, socken eller härad.
I Surahammar fanns Ebba Halldin, som var mycket intresserad av hemslöjd och bl a ordnade mattvävningskurser i samhället. Hon hade länge tänkt över möjligheterna att få fram en ’landskapsdräkt”, enligt uppgift sedan 1885, och förmodligen forskat på Nordiska Museet för att hitta gamla dräktdelar från Västmanland. Där fann hon bl a den randiga Västerfärnebovästen den rödvita väskan från Vagnsbro härad, samt en mössa från Munktorp. I samråd med museet komponerades en blå kjol och ett vitt förkläde med hålsöm samt en vit skjorta.
1912 samlar hon i sitt hus ett sällskap bestående av en representant för hemslöjden i Västerås, Slöjdlärarinnan Stina Johansson samt en stor grupp flickor i 13-årsåldern. Flickorna fick veta att de själva skulle få sina dräkter om de hjälpte till med tillverkningen.
I Surahammar fanns också Hanna Unér, en mångkunnig kvinna. Hon bodde just i Bruksgården. Hon sändes till Tällberg på växtfärgningskurs sommaren 1912. Hemkommen färgade hon upp det garn som behövdes och vävde tyg-erna tillsammans med sin dotter, Maria Stenberg.
Skolflickorna arbetade både i skolan och hemma med sina dräkter.
På Brukskontoret i Surahammar fanns ingenjör Vetirdenhoff, som ritade en brosch och en hake till kjolväskan; dessa gjordes i mässing vid Skultuna bruk. De har i alla år använts till Färnebodräkten eftersom man inte känt till eller glömt deras ursprung från Surahammar, men broscherna har där i sen tid ersatts med en brosch i silver efter gammal modell.
Sommaren 1913 var dräkterna klara, det var ungefär ett 30-tal, och flickorna fick göra en resa till hemslöjdsutställningen i Västerås, blev fotograferade betittade och beundrade och fick saft och bullar av landshövdingen på slottet.
En dräkt överlämnades till Nordiska museet.
År 1915, när Norbergs Bergslags Hemslöjdsförening bildades fanns 1912 års dräkt med på en utställning i Norberg.
Att dräkterna så småningom föll i glömska berodde väl dels på att de blev urvuxna och såldes eller gavs bort. I samband med hembygdsrörelsens fram-växt koncentrerades intresset kring sockentraditionerna och Västerfärnebo sockendräkt rekonstruerades av Olga Andersson, som 1914 kommit till Västerås hemslöjd. Den kom att felaktigt gälla som ”Västmanlandsdräkten”.
Den i Surahammar tillverkade dräkten är alltså ingen sockendräkt i egentlig mening, men har tillkommit genom en helhjärtad insats av enskilda, intresserad (och kunniga människor i det gamla Sura samt med stöd av Surahammars Bruk och är kanske värd att än en gång tillverkas och bäras av Suraborna 65 år
efteråt. Våra dagars folkdräkt, använd till fest, har ju fått en ny funktion: att bäras som symbol för gemenskapen i en bygd.
Avskrift 1912-ÅRS DRÄKT I SURAHAMMAR
Bruksgården, Surahammar d.5.6. 1977. Utställning är den äldre dräktens alla delar fanns med utom mössa och strumpor.
Den äldsta bygdedräkten i Västmanlands län togs fram i Surahammar i början på 1910-talet. Det var Ebba Halldin, gift med kassören vid Surahammars bruk, som tog initiativ till denna bygdedräkt som var tänkt att fungera som en västmanlandsdräkt. Till dräkten hämtades förlagor från olika håll bland annat ett livstycke och en kjolväska från Västerfärnebo socken som fanns i Nordiska museets samling. En hjärtformad sölja med hängen och en hake till kjolväskan ritades på brukets ritkontor och tillverkades i mässing av Skultuna bruk. Ebba Halldin var själv med och finansierade tillverkningen av dräkterna och de tillverkades till ett tjugotal unga flickor i Surahammar. Hanna Unér och hennes dotter Maria Stenberg färgade ullgarnet och vävde tygerna. Flickorna hjälpte till med att sticka strumpor och sy hålsömmen på förklädena.
Dräkten premiärvisades vid ett stort hembygdsmöte i Västerås sommaren 1913 och visades på olika utställningar under några år. Den fanns bland annat med på en hemslöjdsutställning i Norberg 24-27 april 1915. Ebba Halldin skänkte också en dräkt till Nordiska museet. Dräkten kom inte att tillverkas i någon större omfattning. Kanske berodde det på att Ebba Halldin flyttade från Surahammar 1913 och att 1917 togs den så kallade ”Västmanlandsdräkten” i bruk. 1976 beslöt en grupp kvinnor i Surahammar att åter ta upp och tillverka Surahammardräkten. Den tillverkades då till stora delar så som den en gång såg ut. Den gamla kjolväskan från Västerfärnebo socken ersattes med en nykomponerad. 1980 började Surahammardräkten att användas i sitt nuvarande skick.
Information – Beskrivning
Kvinnlig dräkt
Bevarade originaldelar: Livstycke, Nordiska museet.
Överdel: Vitt bomullstyg. Halslinning och öppen fram. Knäppningen består av en vit trådknapp och ett knapphål i halsen. Bred manschett och två vita trådknappar och knapphåll till knäppning. En rad hålsöm i manschettens nederkant.
Livstycke: Svart bomullsgarn i varpen och vitt, rosa, rött, blått, gult och grönt entrådigt ullgarn till inslag. Vävt i tuskaft. Fodrat med linne. Öglor fastsydda efter framstyckenas framkanter. Snöras ihop med en röd fingerpåtad snodd av ullgarn.
Kjol: Samma varp som i livstycket och blått entrådigt ullgarn till inslag. Vävd i tuskaft. Söm och sprund mitt fram. Slät fram och för övrigt lagda veck. Linning av tyget. Häktas ihop med hake och hyska.
Förkläde: Vitt linnetyg i tuskaft. Tre rader med hålsömmar nedtill på förklädet. Linning och band av tyget, stripade rynkor vid linningen. Förklädet häktas ihop i sidan med hake och hyska.
Strumpor: Röda.
Skor: Svarta.
Huvudbonad: Bindmössa klädd med siden och kedjesömsbroderi i silke. Rosett bak av mönstervävt band. Färgerna kan variera. Stycke av bomullstyll med tyllbroderi.
Halskläde: Trekantig sjal av yllemuslin. Vit botten med tryckt mönster i olika färger. Smal fåll runt om. Frans i redgarn, ullgarn, knuten runt om.
Kjolväska: Samma blåa tyg som i kjolen. Skinn på baksidan och runt kanten. Fickan fodrad med linne. Kedjesömsbroderi i lingarn. Hake av mässing komponerad av E Werdenhoff.
Smycke: Hjärtformad sölja med hängen av mässing. Komponerad av E Werdenhoff.
Information från Västmanlands läns hemslöjdsförbund
Besökares och organisationers uppladdade bilder
Bild från Västmanlands läns hemslöjdsförbund
Tygprover
Bilder på tyger, tygprovskartor m.m. (även knappar, smycken)
Informationsfiler
Materialet publicerat efter sammanställning av arbetsgrupp bestående av:
Västmanlands läns hemslöjdsförbund, Verksamhetsutvecklare Liselott Andersson
Surahammars Hembygdsförening, Helena Berg, Bosse Johansson
Surahammars konst och hantverksgille, Raila Kolmodin
Västmanlands spelmansförbund, Sonia Serra
Tidningsklipp
Tidningsklipp där dräkten visats i media
Bevarade plagg och annan historisk information
Privata bilder på plagg som finns på museer och hembygdsgårdar eller i privat ägo
Privata fotografier av bevarade plagg, skannade katalogkort m.m.
Har du mer information?
Du som har bilder eller information är välkommen att ladda upp ditt material, därmed bidrar du till att göra Dräktnyckel till en så informationsrik sida som möjligt.