Oredräkten är lite speciell, eftersom den dräkt som de flesta i dag känner igen som Oredräkten egentligen är en senare variant av ett äldre och betydligt mer varierat dräktskick.
I äldre tid fanns det inte bara en Oredräkt. Det fanns flera varianter, och plaggen kunde skifta beroende på årstid, kyrkoårets högtider, sorg, bröllop, vardag och vinterbruk. Det äldre dräktskicket var levande långt in på artonhundratalet, men började sedan blandas upp med modernare kläder och så småningom läggas bort, framför allt bland de yngre.
Den äldre Oredräkten kunde därför se ganska olika ut beroende på sammanhang. Till jul nämns blå kjol, rött livstycke, randigt förkläde, vit överdel och mönstrat halskläde. Vid advent och fastetid var uttrycket mörkare, med svart kjol, mörkare livstycke, vitt förkläde och vitt halskläde. Vid pingst och midsommar kunde man bära samma dräkt som vid jul, men med rött livstycke. Bruden kunde bära grön kjol, rött livstycke, vitt förkläde och särskilda band och smycken i håret. Vid sorg bars svart kjol, mörkt livstycke, vitt förkläde, vitt halskläde och vit huvudduk.
Det fanns även vardagsdräkt och vinterdräkt. Vardagsdräkten kunde vara enklare, med grå kjol, enklare livstycke, förkläde, hemvävt halskläde och kattunshätta. Vinterdräkten hade naturligtvis ett varmare uttryck, med grövre plagg och fler lager. Det säger en del om att dräkten inte bara var något för högtid och fest, utan också hörde ihop med vardag, arbete, väder och praktiska behov.
När sockendräkterna åter blev aktuella under nittonhundratalets början var det framför allt varianten med randig kjol som togs upp igen. Den hade levt kvar längst, särskilt bland äldre kvinnor, och blev därför den variant som kom att uppfattas som den kvinnliga Oredräkten. Denna senare Oredräkt är också den som i dag är vanligast.
Den senare Oredräkten består i huvudsak av en smalrandig kjol i rött, blått, svart och grönt, med randigt eller rött livstycke och randigt förkläde. Överdelen är vit och halsklädet kan vara vitt eller blommigt. Just halsklädet verkar vara en av de delar där man i dag oftast ser viss variation, medan själva dräkten i övrigt i stort sett bärs i en etablerad form.
Det gör att man lätt kan få bilden av att Oredräkten alltid har sett ut ungefär som den gör i dag, men äldre uppteckningar visar något annat. Tidigare kunde kjolarna vara blå, svarta, gröna eller grå beroende på användning. Det fanns olika livstycken, olika förkläden, olika huvudbonader och tydliga skillnader mellan vardag, kyrkobesök, bröllop, sorg och årets stora högtider.
Mycket av kunskapen om det äldre dräktskicket i Ore kommer från uppteckningar och inventeringar under nittonhundratalet, där äldre sockenbor fick berätta hur dräkten hade burits i deras ungdom och enligt äldre tradition. Det gör Oredräkten särskilt intressant. Den är både en bevarad sockendräkt och ett spår av ett äldre dräktskick som en gång var mycket rikare och mer föränderligt än den variant vi oftast ser i dag.
Information – Beskrivning
Fritextfält (gärna information om när, hur och av vem dräkten togs fram, utförlig information kan byggas som separat stycke med egen rubrik)
Besökares och organisationers uppladdade bilder
Fotograf Robin Nordlund MacDougall.
Fotograf Robin Nordlund MacDougall.
Tygprover
Bilder på tyger, tygprovskartor m.m. (även knappar, smycken)
Informationsfiler
PDF-filer med information. Exempelvis skannade dokument.
Tidningsklipp
Tidningsklipp där dräkten visats i media
Bevarade plagg och annan historisk information
Privata bilder på plagg som finns på museer och hembygdsgårdar eller i privat ägo
Privata fotografier av bevarade plagg, skannade katalogkort m.m.
Har du mer information?
Du som har bilder eller information är välkommen att ladda upp ditt material, därmed bidrar du till att göra Dräktnyckel till en så informationsrik sida som möjligt.