Jädersdräkten finns i två versioner, en från 30-talet och en som skapades på 50-talet under namnet Mälarbygdsdräkten eller Mälaröarnas dräkt, och som på 70-talet döptes om till Jädersdräkten.
Richard Dybeck (1811 – 1877) var en entusiastisk fornforskare som dokumenterade ett stort antal fornfynd och nedtecknade både folkliga berättelser och folkmusik. 1844 skrev han texten till “Du gamla, du fria” som kom att bli Sveriges nationalsång. 1861 gav han ut planchverket “Mälarens öar” där han förutom att avbilda runstenar och andra fornlämningar också har med en bild på ett par som benämns “Bondfolk från Jäders Socken, på 1700-talet.”
Utdrag ur boken:
“Det är af några sagdt att ännu i medlet af 1700-talet en egen folkdrägt varit gängse i de tre nu omtalade socknarne.* Andra förneka detta. Vare därmed huru som helst. Drägten skall eljest varit enahanda med den som ännu vid sistnämnde tid brukades i närliggande Jäders socken af Öster Rekarne härad på fastlandet. En fullkomligt trogen teckning deraf finnes å pl. VII”
*Vansö, Fogdö, Helgarö.
I ”Jäders socken och kyrka” från 1872 av klockare C G Österberg finns en beskrivning av den särskilda ”klädedrägt” som bars i Jäder av både män och kvinnor:
”Qvinnorna buro en särdeles hufvudbonad bestående av ett hvitt klde af linne, som på ett behändigt sätt var knutet bak i nacken. Ett med lysande färger i rödtoch gult bredrandadt lifstycke utan ärmar, med många små skört rundt om midjan och som snördes framtill. Längre lintygsärmar, kjortellen rynkad omkring lifvet, hade samma snitt som dalkullornas, färgen varierade randig med i synnerhet grön bottenfärg. Cochenill röda strumpor, skor med mycket höga men små klackar.”
De verkar således överens om huvudbonaden, den gröna kjolen och de röda strumporna. Livstycket täcks på bilden av en blå jacka/tröja så där får vi ingen ledtråd. En del tolkar den gula kanten nedanför jackan som kanten på livstycket, andra som att det är överdelen på kjolen.
Prästen Simon Lüders, kyrkoherde i Jäders och Barva församlingar 1924 – 35, väckte intresse för en sockendräkt. Den togs fram tillsammans med kvinnorna i Jäder, främst Julia Jonsson på Oxlöt. De startade den sk ”Flickkretsen”, unga flickor samlades i prästgården eller hos varandra för att handarbeta och man tillverkade då också sin egen dräkt.
Dräkten ansågs med tiden av en del vara för fritt skapad och sakna historisk förankring. En del tyckte också den var för färggrann.
Den dräkt som nu kallas Jädersdräkten, eller Mälardalsdräkten, konstruerades på 1950-talet på initiativ av Strängnässektionen av SLKF, Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund.
Föreningen tillsatte en dräktkomitté som i samarbete med Anna-Maja Nylén på Nordiska Muséet, hemslöjdskonsulent Anne-Marie von Stockenström och hemslöjdsföreståndarinnan i Eskilstuna, Anna Larsson arbetade fram dräkten.
Arbetet påbörjades 1954 och premiärvisningen av dräkten skedde den 10 maj 1957 i Hantverkaregården i Strängnäs.
Dräkten kallades alltså Mälardalsdräkten, eller Mälaröarnas dräkt, men namnet ändrades 1979 till Jädersdräkten då det ansågs omöjligt att hela Mälarbygden skulle ha burit samma dräkt.
Ca 1955 togs även fram en herrdräkt. I ett dokument med titeln “Några anteckningar om Mälarbygdsdräkten” (tyvärr utan underskrift) i Sörmlands museums samlingar står följande:
“I början på 50-talet finns det en skrivelse från Nordiska museet med frågan om det finns någon manlig dräkt lämplig för Rekarnebygden. (Korrespondens mellan Ulla von Celsing och Anna-Maja Nylén.) I brevet påpekas att den närmaste dräkten är bilden av Jädersfolket i Mälarens öar av Dybeck.
Ett folkdanslag önskade manliga dräkter och därför gjordes dessa upp. 1955 vävdes den första packen tyg till 10 dräkter. Mönstret är säkerligen kopierat så nära förebilden som möjligt. Mönstren till väst och byxor måste komma från Nordiska Muséet. Inget har gjorts utan deras hjälp. När den första packen använts upp vävdes en ny packe. Men då ville folkdansarna istället ha Vingåkersdräkten för män. Packen blev liggandes och det var inget mer intresse för dräkten. Den syddes aldrig upp till affären. Den fotograferades inte till boken. Därför har det antagligen inte talats om den.
1974 blev det igen ett intresse. Då fanns det en del dräkter.Tyget tog slut.
Gillberga spelmanslag beställde också dräkter.
Hur många det finns kan man inte säga.”
Information – Beskrivning
Beskrivning av Jädersdräkten (äldre)
Livkjol: Tyget i livet är randigt i ca 2 cm breda ränder i omväxlande gult och rött med en smal grön rand emellan. Ränderna läggs diagonalt in mot ryggsömmen. Livet snörs fram genom söljor av silver/tenn med en röd snodd avslutad med små bolltofsar. Kjoldelen är grön med ett gult parti upptill. Tyget i både liv och kjol är halvylle, bomullsvarp med inslag av ull. Det är vävt i inslagsrips så den gröna varpen syns nästan inte alls men den ger de gula partierna ett litet “grönstick”. Livet är fodrat med satin eller lärft av bomull. Kantning med grönt band runt hals och framkant samt ärmhål.
Förkläde: Rött halvylle med samma gröna varp som livkjolen. Slätt fram med några lagda veck på var sida. På flera förkläden är det först sytt en fåll och sedan lagt veck, på några har gjorts en infodring av bomull. Förklädet knyts med röda snoddar avslutade med bolltofsar. Förklädet är något kortare än livkjolen.
Överdel/blus: Vit i linne eller bomull. Ärmen rynkad mot axeln och mot manschetten som knäpps med knapp. Krage med eller utan spetskant. (Överdelarna på de undersökta dräkterna är inte enhetliga så det är svårt att säga hur de såg ut ursprungligen.)
Huvudbonad: Mössa inspirerad av bindmössa men större och med stomme av filt. Satin, vanligast grön, men även rosaröd förekommer, med tambursömsbroderier i gult, grönt, rött och svart. Spetskantad och med rosett i nacken av brett sidenband.
Till dräkten bärs röda strumpor och svarta skor.
Beskrivning av Jädersdräkten (yngre)
Kjol: Halvylle, liksidig kypert. Varp av skogsgrön bomull med inslag av skogsgrönt ylle.
Livstycke: Halvylle, korskypert med inslagseffekt. Randigt i gult, rostrött, grönt och vitt. Skört, snörning med grön snodd. Foderat med halvlinne.
Överdel: Tunt vitt linne i tuskaft med smala hals- och ärmlinningar.
Förkläde: Halvylle. Oblekt linvarp med inslag av rött ullgarn.
Huvudduk: Vitt tuskaftat linne. Kvadratisk duk som vikes i tresnibb och vikes sedan upp med ett 5 cm brett slag innan det lägges runt huvudet. Knyts i nacken med knuten över snibben.
Halskläde: Vit batist. Hålls ihop med silverbrosch.
Tröja: Mörkblått halvylle, liksidig kypert. Röda ärmuppslag.
Röda strumpor, svarta skor.
Herrdräkt:
Väst: Halvylle randigt i blått, rött och vitt. Ståkrage. Enkelknäppt.
Knäbyxor: Gula
Skjorta: Vit bomull eller linne.
Strumpeband
Blågrå strumpor, svarta skor.
Besökares och organisationers uppladdade bilder
Tygprover
Bilder på tyger, tygprovskartor m.m. (även knappar, smycken)
Informationsfiler
PDF-filer med information. Exempelvis skannade dokument.
Tidningsklipp
Tidningsklipp där dräkten visats i media
Bevarade plagg och annan historisk information
Har du mer information?
Du som har bilder eller information är välkommen att ladda upp ditt material, därmed bidrar du till att göra Dräktnyckel till en så informationsrik sida som möjligt.