Bohuslän hör till våra fattigaste landskap, där stora delar av befolkningen har livnärt sig på fiske. Det har inte funnits så många bönder och därför finns det heller inte så mycket av det, vi nu kallar folkdräkter, eftersom dessa först och främst var böndernas kläder.
De plagg som finns kvar är tämligen likartade över hela landskapet, men v1 brukar ändock skilja på dräkterna från Tjörn, Inlands nordre härad och Fräkne härad. Dessa dräkter användes under 1800-talets första hälft. Dräkterna från Bohuslän liknar även de i norra Halland.
Det som skiljer dräkterna på västkusten, från dräkterna i övriga landet, är framför allt livstyckena. De ser ut som en korsett med framstyckena nerdragna i långa flikar över magen och med en mängd spröt (pinnar), av trä eller ben, insydda både bak och fram. Denna typ av livstycke var modern hos borgerskapet (de som bodde i städerna) på 1780-talet, men hos allmogen användes de ända fram på 1820-talet. Tjörndräktens livstycke skiljer sig något från de andra, genom att det har ett invävt mönster i krabbasnårsteknik (vävda mönster som liknar V och X) och en bröstlapp, även kallad smäck.
Kjolarna var av halvylle och fanns i flera färger, rött, blått och svart. Till förkläde var man på den tiden mycket förtjust i att använda blommiga bomullstyger. De kallas kattun och det fanns kattun med alla möjliga slags blommor. I Bohuslän användes storblommiga tyger på vit botten. Vid begravning, dop och konfirmation, då det var allvarligt, hade man helvita förkläden.
Under livstycket och kjolen hade man en hellång särk och det finns särkar både med och utan krage och ärmen kan vara smal och rak eller vid med ärmlinning. Några andra underkläder användes inte, utan kvinnorna var helt nakna under särken.
På den tiden hade alla kvinnor uppsatt hår och på huvudet hade de, när de var finklädda, en bindmössa av siden med broderier. Flickorna fick sin första bind.mössa när de konfirmerades och räknades därefter som vuxna. Det finns bind.mössor i många färger; vita, röda, blå, gröna och lila. Många kvinnor hade flera mössor att byta med. Under och framför mössan hade de ett ”lin” av spets eller broderad tyll. Det var hårt stärkt och låg slätt över håret.
Kvinnorna använde inte handväska och det fanns inga fickor i kläderna, därför hade de en lös ficka, ”taska”, som knöts om midjan. Ytterplagg använde de naturligtvis också. Det kunde vara en kort jacka, ”tröja” eller en hellång kappa med s.k. fårbogsärm. (Den ärmen är mycket vid upptill och smal nertill). När man gick ut knöt man huvudduk över mössan.
När en kvinna trolovades (förlovade sig), fick hon ett sidenhalskläde av sin fästman och den använde hon sedan, när hon skulle vara riktigt fin. Strumporna fick hon sticka själv och de kunde vara röda med blå kilar eller vita eller blå. Strumporna slutade mitt på knät och hölls uppe av flätade eller vävda strumpeband, som knöts under knät.
Skorna var lågklackade, ganska urringade och hade ett spänne av gjuten mässing.
Ibland behövde hon bära med sig sådant som inte rymdes i taskan och då använde hon en ”knäppetina”. Det är en oval träask som har ett platt lock med handtag. Locket sitter fast mellan två uppstående pinnar och när locket trycks ner, säger det ”knäpp”. Tinorna var i regel blå med blommor.
Text av Ulla Centergran
Förteckning från boken Dräkter i våra bygder, Ulla Centergran
Nämnden för hemslöjdsfrågor, LRF:S kulturråd
Göteborgs- och Bohuslän
| DRÄKT | URSPRUNG | ÅTERUPPTOGS |
| Fräkne härad | Rekonstruerad | 1934 |
| Inlands Nordre härad | Rekonstruerad | 1934 |
| Skee socken | Rekonstruerad | 1934 k/m |
| Tjörn | Komponerad | 1966 |
| Vette härad | Komponerad | 1934 |
Informationsfiler
PDF-filer med information. Exempelvis skannade dokument.
Tidningsklipp
Tidningsklipp där dräkten visats i media
Har du mer information?
Du som har bilder eller information är välkommen att ladda upp ditt material, därmed bidrar du till att göra Dräktnyckel till en så informationsrik sida som möjligt.